Tänk dig att du frågar t.ex. kollegan på arbetsplatsen eller någon släkting. Oftast säger vi direkt att det är "jämna plågor", "det rullar på" eller "det är bra". Skulle personen i fråga ta sig för pannan och säga att de "mår dåligt" skulle många direkt koppla det till att personen har huvudvärk eller känner sig lite hängig på grund av en pågående förskylning eller liknande. Att man direkt tänker sig eller kopplar till att personen inte mår bra på grund av stress, nedstämdhet, ångest eller liknande tror jag är väldigt ovanligt.

Detta beror ju självklart på hur pass bra du känner personen men även hur mycket värdering du faktiskt lägger i själva frågan du ställer.

 

Tänk dig, hur skulle just Du reagera om någon säger att de mår dåligt?
Skulle du reagera olika om det var din syster du frågade eller blonda arbetskollegan som du inte lärt känna än? Vilken värdering brukar du ha när du frågar någon hur de mår - vill du verkligen veta hur personen känner sig eller är det rentutav en artighetsfras? 

Det finns inget rätt eller fel enligt mig. Mer bara en utav mina "tankefrågor".

 

Trevlig helg!!!

 

 

Det här hade jag tänkt att skriva lite om idag. Det är någonting vi många strävar mot eller det vi vill uppnå med vad vi  än tar för oss. 

 

 

Det är väldigt lätt för oss att säga men svårt att bli. Att få vara lycklig är någonting som vi aldrig kan uppnå.

Nu tycker du kanske att jag är väldigt pessimistisk och du kanske t.o.m har klickat dig förbi den här bloggen och tänker att "usch, jag behöver inte fler negativa personer i mitt liv emot att faktiskt bli lycklig".

 

Okej, men, ge mig lite av din tid så kanske du kan förstå vad jag menar.

 

Vad är lycka för just dig? Är det att vakna varje morgon och tänka att Gud vad glad jag är över att ha min katt, dotter, man, hus, villa, volvo eller vad det nu kan vara? Eller är det att vakna upp och tänka "yes, ännu en strålande dag"? Vad innebär ordet Lycka för just Dig?

 

 

En väldigt klok psykolog sa till mig för inte allt för länge sedan, efter att jag svarat att jag bara vill bli lycklig,

att det är en väldigt svår sak att uppnå. Jag höjde lite på ögonbrynen och frågade vad hon menade.

Hon sa att vi blir uppväxta med just ordet "lycklig" och får säkert höra det från första gången du skulle gå till förskolan.

"Ja, så länge du är lycklig för att du har två olika färger på strumporna så får du ha det"

Eller kanske "sålänge det gör dig lycklig så ska du göra det" eller kanske "Så länge du blir lycklig" för det eller det andra eller 45 valet så.. 

 

Jag tänkte efter en stund och sedan slog det mig, ungefär som ett tennisracket i fejset, att hon har ju rätt - och vad fel jag haft i så många år!

 

Kravet från våra föräldrar, syskon, lärare eller samhället i stort är att man ska bli lycklig. Tränar du, så blir du smal och upplever lycka. Pluggar du och får högsta betyg i Bild så blir du lycklig. Men, blir man verkligen lycklig?

Jag blir glad men inte lycklig. Lycka är egentligen bara en strävan mot ett bättre mående. Det är ingenting man uppnår, det är något man strävar emot som är ouppnåeligt. 

 

Må väl!!!