Nu har jag blivit utskriven igen. Oj oj vad mycket som kan hände fast allt bara står still. Humöret är som en bergodalbana och jag hinner inte med i svängarna. Men jag vet, jag är inte ensam, även om det känns som det. Mörkt och ensamt.
Konstigt att en känsla kan skapa så mycket lidande..