Det här med att städa har faktiskt varit min grej, en gång i tiden. Att få allt snyggt och prydligt och avdammat gör att jag kan andas bättre. Och nej, jag tror inte det har med dammet att göra.

 

Men nu orkar jag inte. Det är bara tomt på energi i mitt blodomlopp. Det pumpas inte ut från hjärtat. Mina leder är stela och värker. Min fina vän Jonas skickade mig ett bra tips på en låt igår. 

 

"Du är min vän och vi lär oss av varann"

 

Den går på repeat. Ger mig lite styrka. Fast man får väl pausa? Vad vore en storstädning utan ett stort fett pladask i sängen med kuddar som en mur runt en, så man inte ramlar av? Kanske lite pepparkakor också. Så man verkar så gammal som man känner sig. (5 år på sin höjd)

 

Ironi. Rummet är upprivet och kaosartat med kläder som täcke över dammråttorna.

Suck, bara att resa sig och fortsätta. För det måste man. Fortsätta.