the worst things in life comes free for us
Tankefråga
Tänk dig att du frågar t.ex. kollegan på arbetsplatsen eller någon släkting. Oftast säger vi direkt att det är "jämna plågor", "det rullar på" eller "det är bra". Skulle personen i fråga ta sig för pannan och säga att de "mår dåligt" skulle många direkt koppla det till att personen har huvudvärk eller känner sig lite hängig på grund av en pågående förskylning eller liknande. Att man direkt tänker sig eller kopplar till att personen inte mår bra på grund av stress, nedstämdhet, ångest eller liknande tror jag är väldigt ovanligt.
Detta beror ju självklart på hur pass bra du känner personen men även hur mycket värdering du faktiskt lägger i själva frågan du ställer.
Tänk dig, hur skulle just Du reagera om någon säger att de mår dåligt?
Skulle du reagera olika om det var din syster du frågade eller blonda arbetskollegan som du inte lärt känna än? Vilken värdering brukar du ha när du frågar någon hur de mår - vill du verkligen veta hur personen känner sig eller är det rentutav en artighetsfras?
Skulle du reagera olika om det var din syster du frågade eller blonda arbetskollegan som du inte lärt känna än? Vilken värdering brukar du ha när du frågar någon hur de mår - vill du verkligen veta hur personen känner sig eller är det rentutav en artighetsfras?
Det finns inget rätt eller fel enligt mig. Mer bara en utav mina "tankefrågor".
Trevlig helg!!!
Vart?
"Det var en sådan kväll då man längtar, fast man vet inte vart."
ur Draken med de röda ögonen av Astrid Lindgren
plockade blommor under snötäcke
Kl 22.00 tog jag min första Valdoxan 25mg. Korrigering: detta är inget nytt läkemedel men i jämförelse med andra har den inte funnits tillgänglig i Sverige i allt för många år.
Gick och la mig och stoppade kuddar som en mur kring mig. Ska jag få sova nu?
Efter många veckor utan ordentlig sömn och skärande ångest somnade jag äntligen in. Jag möttes utav en ljus sommardag som förändrades fort till en mörk och isig vintermorgon. Under loppet utav några sekunder såg jag årstiderna skifta i en rasande fart.
Jag stod där i vit klänning med röda rockabilly-körsbär tryckta längsmed midjan. Jag kände mig förvirrad och lugn på samma gång. Efter att ha grävt i det vitfrostiga istäcket tills knogarna var rödvita utav kölden, trädde en vacker bukett med blommor upp ur marken.
Är det ett tecken på något? Tecken på förändring? Täcker på ett ljus som trätt in i mitt mörker?
Efter en dag utav arbetsträning på min arbetsplats (ja, sådant jag normalt sett gjorde utan hinder måste jag nu mera programmera om) kom jag hem och stupade i säng. Direkt. Tillbaks till en annan dröm.
Hur blir denna natt? Blir den lika fascinerande och konstigt skön som gårdagens?
ett måste en grå tisdag
Va', va' sa du? Va..valdoxan?
Signalsubstanserna i min hjärna tickar fram och tillbaka. "Va v..var ska..var ska jag?"
Nu ska vi fylla på lite till. Lite mer substans. Du behöver mera substans ******.
Vad menar du? Jag trodde du menade distans. För det är väl vad jag behöver mest?
Inte mera toxitet i kroppen. Inte mera tick tack.
Valdoxan är en (ny) medicin som ska verka antidepressivt genom att höja melatoninet i hjärnan. Here we go again. En i raden av tester. Hoppas på få biverkningar. To be continued.
Kan du natta mig Mamma?
En fantastiskt aktiv natt inatt. Skavde nog ned sängbotten en halvmeter med tanke på hur många gånger jag vände och vred mig. Jag kan inte somna. Sist jag tittade på klockan var den 05.23 och tårarna patrullerade ut i en rasande fart. Ostoppbart.
Dom mörka tankarna spelar chack i mitt inre. Vita mot svarta. Goda mot onda. Säg mig vem fan som vinner om jag skjälper hela spelet?
Doktorn tog mig i hand
Begrundar mitt omplåstrade knä dagligen. Det var nu en vecka sen jag gjorde min femte och sista knäoperation på Capio Artro Clinic. Förhoppningsvis. *Håller tummarna tills dom domnar*
Skruven som fäste mitt nya korsband hade gängat ur sig en bit. Jag skrattade när jag hörde det. Gängat ur sig. En skruv inuti min kropp. Nästan så man tror att jag haft en skruv lös.. hahaha.
Men ett kapitel följs alltid utav ett till. Eller fler, beroende på hur många böcker som läses, visst?
Nu är det krig med försäkringsbolag, läkare och allt där emellan.
Har lyckligtvis två fina försäkringar tecknade på mig sedan barnsben (tack mamma och pappa) som därför kommer ge mig dubbla ersättningar. Det som mäts är bl.a. ärr, smärta, obehag, invaliditet etc.
Som att gå från ett krig till ett annat med andra ord. Och pengar, vad löser det?
Pengar löser inget men det kan hjälpa mig på traven i framtiden. Om jag nu är med i framtiden vill säga för vem vet vad som händer?
Droger på recept-dagens rena fakta
Ligger en ungvuxen kris på dina axlar? Eller har dina vänner ploppat barn på löpande band medan du själv fortfarande letar efter "den rätta"? Eller gnager det i huvudet för att grannen som är i din ålder precis blivit Farfar och du är nästa på tur?
Det finns ingenting av de här fallen som absolut tyder på att du lider av en psykisk sjukdom, åkomma, diagnos (det finns många begrepp, ska jag fortsätta?). Det här är något som skulle kunna kallas för livskris.
Ulf Lidman, som har fil. mag. i Teologi och tvärkulturell krishantering, skrev för ett tag sedan ett intressant inlägg på Aftonbladet angående livskriser och antidepressiva förskrivningar till patienter (människor).
Ett intressant perspektiv som jag fullt ut håller med om.
Ett intressant perspektiv som jag fullt ut håller med om.
Det är för mig otroligt oroväckande hur många som besöker doktorn för sömnbesvär och magproblem och sedan går därifrån med ett E-recept på antidepressiv medicin. Jag är inte läkare men det besvärar mig då jag själv knaprat många olika preparat med längre biverkningslista än faktiska förbättringseffekter.
Själv är jag diagnostiserad efter långa samtal och utredningar och då har läkemedel tillsammans med samtalsterpi bäst effekt enligt statistik.
Att få bli utelämnad med ett recept tror jag kan orsaka försämring för många människor som troligtvis skulle svara mycket bättre på enbart terapeutisk hjälp och/eller samtal med en (människa) än ett piller som mixtrar med dina substanser i hjärnan som du inte själv kan påverka.
Människor är flockdjur. Vi behöver ömhet, ömhet och diskussion.
Du
kaffe ut genom öronen
Jag har svårt att sova. När natten kommer snurrar hjärnan igång, precis som om jag druckit en kaffepanna med trippla espressos.
Jag ska göra allt. Precis allt. Och helst allt på samma gång.
Mindfulness som jag försökt med så många gånger verkar inte vilja bita. Jag försöker rensa huvudet på tankar och segla iväg på fina små barkbåtar i en bäck. Jo, det är sant. Lite knäppt är det faktiskt när jag tänker efter. Men vad gör man inte för att bara få sova?
Propavan gör mig väldigt lugn men det stoppar inte alla mina briljanta ideer jag får för mig in på småtimmarna. Och dagen efter blir kaos. Jag vaknar inte, jag hör inte, jag vill inte.
Har funderat på att lägga in mig själv igen men stoppar alltid mig själv när jag kommer på hur lite de kan hjälpa mig med. Jag måste få hjälp. Nu. Hjälp att hjälpa mig själv. Det här är ohållbart. Eller är jag dömd att få må såhär ett tag framöver? Det kanske ska vara såhär? Hmm, frågetecken, utropstecken, varför, hur, när, vad?
..huvudtrassel..
Jag ska göra allt. Precis allt. Och helst allt på samma gång.
Mindfulness som jag försökt med så många gånger verkar inte vilja bita. Jag försöker rensa huvudet på tankar och segla iväg på fina små barkbåtar i en bäck. Jo, det är sant. Lite knäppt är det faktiskt när jag tänker efter. Men vad gör man inte för att bara få sova?
Propavan gör mig väldigt lugn men det stoppar inte alla mina briljanta ideer jag får för mig in på småtimmarna. Och dagen efter blir kaos. Jag vaknar inte, jag hör inte, jag vill inte.
Har funderat på att lägga in mig själv igen men stoppar alltid mig själv när jag kommer på hur lite de kan hjälpa mig med. Jag måste få hjälp. Nu. Hjälp att hjälpa mig själv. Det här är ohållbart. Eller är jag dömd att få må såhär ett tag framöver? Det kanske ska vara såhär? Hmm, frågetecken, utropstecken, varför, hur, när, vad?
..huvudtrassel..
Var är ljuset?
Nu är jag färdigopererad och utmattad. En förkylning slog till som en rak höger med feber på köpet.
Har under en tid mått allt sämre och det känns som att jag inte "hänger med" i svängarna så att säga.
Problemet med mig är att jag överanalyserar varendaste tanke, skugga, känsla (hej GAD, vad kul att du visar att du vill hälsa på). Jag har allt mer djupa tankar på existens, var jag vill bli begraven (japp, det är redan klart) och om hur många som känt mig kommer att reagera när det sipprar ut på Facebook att jag trillat av pinn.
Ironi. Jag vet. Och man får inte känna såhär! Och man får inte säga såhär!
Jo, det får man visst. Jag är bara ärlig. Jag vågar prata om det här. Jag vågar visa att jag inte accepterar att jag ska få må såhär dåligt. Jag önskar bara jag vore stark nog att se vad jag kan ändra och inte tvärtom men mina hjärnspöken trasslar till det så för mig.
Jag vill inte. Jag vägrar. Någonting måste vara fel på mig. Varför säger alla att jag är fullständigt normal?
Ingen är normal. Det finns inget normalt. Det är en uppfattning, ingenting man är.
ursäkt nr. 2
Nu är Voxratiden över. Tack tack tack. Mått som en påse nötter. Min kropp verkade inte vilja acceptera Voxra då jag mått som en pytonorm så länge.
Nu laddar jag inför ett annat ångestmoment - knäoperation. Imorgon blir det 5e och förhoppningsvis sista ingreppet under doktorns skalpell. Nu ska järnskrot ut ur kroppen!
Och bäst är väl det. Att ha sådant i kroppen är inte normalt för oss.
Efter en långdusch och date med desinfektionsmedlet så tar jag och försöker varva ned med "Akuten" på SVT, chokladmousse och thailändsk rökelse. Ångestmonstret sitter och gror i halsen. Den har liksom kravlat sig fast med all sin kraft. Som en mörk gestalt med sylvassa lösnaglar ingrodda bakom bröstbenet.
Jag tror den skrattar och ler när den märker hur jag febrilt försöker få luft. Ångest, ångest, snälla låt mig få vara i fred. Vad är jag rädd för? Var ska jag fly?
Må väl
/C
Voxra: biverkningar deluxe
Började äta voxra för 3 veckor sedan och personligen var det länge sen jag upplevde att jag mådde så fysiskt dåligt.
Blödande sår och kliande hårbotten, andningssvårigheter, feber och allmän sjukdomskänsla. Känner mig som en dålig lindansare som ska ramla närsomhelst.
Inte nog med det blev min läkartid på Ö.P inställd pga vabbande läkare. Hm. Och någon ny tid har jag inte fått.
Ska tokringa imorgon.
To be continued..
