Jag har svårt att sova. När natten kommer snurrar hjärnan igång, precis som om jag druckit en kaffepanna med trippla espressos.
Jag ska göra allt. Precis allt. Och helst allt på samma gång.
Mindfulness som jag försökt med så många gånger verkar inte vilja bita. Jag försöker rensa huvudet på tankar och segla iväg på fina små barkbåtar i en bäck. Jo, det är sant. Lite knäppt är det faktiskt när jag tänker efter. Men vad gör man inte för att bara få sova?

Propavan gör mig väldigt lugn men det stoppar inte alla mina briljanta ideer jag får för mig in på småtimmarna. Och dagen efter blir kaos. Jag vaknar inte, jag hör inte, jag vill inte.

Har funderat på att lägga in mig själv igen men stoppar alltid mig själv när jag kommer på hur lite de kan hjälpa mig med. Jag måste få hjälp. Nu. Hjälp att hjälpa mig själv. Det här är ohållbart. Eller är jag dömd att få må såhär ett tag framöver? Det kanske ska vara såhär? Hmm, frågetecken, utropstecken, varför, hur, när, vad?

..huvudtrassel..