Kl 22.00 tog jag min första Valdoxan 25mg. Korrigering: detta är inget nytt läkemedel men i jämförelse med andra har den inte funnits tillgänglig i Sverige i allt för många år.

Gick och la mig och stoppade kuddar som en mur kring mig. Ska jag få sova nu?

Efter många veckor utan ordentlig sömn och skärande ångest somnade jag äntligen in. Jag möttes utav en ljus sommardag som förändrades fort till en mörk och isig vintermorgon. Under loppet utav några sekunder såg jag årstiderna skifta i en rasande fart.

Jag stod där i vit klänning med röda rockabilly-körsbär tryckta längsmed midjan. Jag kände mig förvirrad och lugn på samma gång. Efter att ha grävt i det vitfrostiga istäcket tills knogarna var rödvita utav kölden, trädde en vacker bukett med blommor upp ur marken. 

Är det ett tecken på något? Tecken på förändring? Täcker på ett ljus som trätt in i mitt mörker?

 

Efter en dag utav arbetsträning på min arbetsplats (ja, sådant jag normalt sett gjorde utan hinder måste jag nu mera programmera om) kom jag hem och stupade i säng. Direkt. Tillbaks till en annan dröm. 

 

Hur blir denna natt? Blir den lika fascinerande och konstigt skön som gårdagens?