Försöker förstå mig på mitt egna huvud. Hur stort krig man kan ha pågående dygnet runt utan stopp. 

Jag äter antidepressiva nu och tar en skopa sömnmedel var och varannan dag för att stabilisera mitt så kallade sömnliv. Hjälper det? Nja, jag skulle snarare kalla det för att det dämpar rösternas kraft men det försvinner aldrig. Ångesten försvinner aldrig. Den är ständigt kvar, trots Mindfulness, gröna ängar och samtal med rösterna som jag så fint lärt mig av terapueten jag träffar.

 

"Välkommen tankar, ni får finnas, jag dömer er inte"

 

Men det är ju så inåt helvete svårt att gå runt i någon slags haleluljabubbla dag ut och dag in och konferera med sig själv om att det är helt okej att du funderade på att hoppa i floden eller peta i dig piller som godis från en lördagsgodisskål. Nej, enkelt är det inte.

 

"Övning ger färdighet"

 

Mm. Kanske. Om man orkar.

 

 

Och sen är det ju alla tidningar man läser. Man ska gå ner i vikt, bo bra, äta från 394 olika dietformer, ha nice umgängeskrets, gå ut och dansa för det gör ju varenda jävel och köpa en bra jacka inför vintern. För att inte tala om skor. Och halsduk från Gina Tricot. Och ta bussen till jobbet och strunta i bilen. Ja, för miljöns skull du vet. Det bara måste man ju. Typ dra sitt strå till stacken. Ja, visst, ändå dör det fler människor i självmord i Sverige varje år än i trafiken. 

 

Ja, vi satsar mer pengar på järnvägar i Sverige!!!! Och bättre vägar!! Och dyrare bilar som är säkrare!!! Ja det gör vi.

 

Skit i psykvård. Tycker du ja, tills du själv springer in i en betongvägg av ångest och depression. Mm precis.

Jävla politikersvin. Ursäkta språket. Men ja ta ut dina 75000 i lön i månaden men kom inte och gråt sen när du vill snitta av dig handlederna och märker att inte en jävel satsar på oss dödliga människor och vårat mående.

 

Arg.